DAG 7 - min tro
De som läser min blogg lite då och då får säker känslan av att jag är superkristen eftersom jag är väldigt "aktiv" inom kyrkan; går på Q (kyrkans ungdomsgrupp) på onsdagar, utbildar mig till konfirmationsungdomsledare och har en konfirmationsgrupp.
Kyrkan har jag alltid vetat om genom farmor. Men när jag själv först fick kontakt med kyrkan så var det genom deras utskick om konfirmation. Jag hade inte tänkt att göra det. Men mamma uppmuntrade mig, sa att det var en jätterolig sak att ha i bagaget och inte alls "så kristet som du tror". Så jag sökte läger, och åkte därmed på konfirmationsresa till Assisi i Italien.
Jag var först övertygad om att ingenting kunde få mig att tro på någonting övernaturligt, ingen skulle kunna få mig att tro på någon gud. Och det gör jag väl fortfarande inte. Det finns ingen liten gubbe som sitter på ett moln och blickar ned över jorden. Däremot så tror jag på att det finns positiv och negativ energi som påverkar oss och våra beslut. En energi som kan få oss att satsa när vi är tveksamma, och som värmer när man känner sig ensam. Det finns någonting som där, runt omkring varje dag.
